Förlamning

Förlamning är oförmåga eller nedsatt förmåga att frivilligt röra en eller fler muskler, muskelgrupper eller extremiteter. Det finns olika sorters förlamning.


Motorisk förlamning

Motorisk förlamning (förlamning av det motoriska systemet) delas in i perifer och central förlamning, beroende på var skadan inträffade.

Perifer förlamning: nerven är sjuk eller skadad, antingen efter att den lämnat ryggmärgen (t.ex. kapad av en skada) eller där den lämnar ryggmärgen (t.ex. vid poliomyelit). De här förlamningarna är alltid slappa. De påverkade muskelgrupperna uppvisar ingen spänning över huvud taget.

Central förlamning: förlamningen sitter högre upp, t.ex. de långa nerverna i pyramidbanan i ryggmärgen (ryggmärgsförlamning), eller i själva hjärnan (cerebral förlamning), exempelvis efter en stroke. Förloppet för den centrala förlamningen är ofta spastiskt, d.v.s. spänningen i de påverkade musklerna höjs. Beroende på utbredningen av förlamningen talar man om monoplegi (en extremitet är förlamad), paraplegi (förlamning i de övre eller nedre extremiteterna), tetraplegi (förlamning av alla extremiteter) eller hemiplegi (förlamning på ena sidan av kroppen).

Känselförlamning (känselbortfall)

Den här typen av förlamning orsakas av sjukdomar i det perifera eller centrala nervsystemet. Förmågan att uppfatta känselsignaler som kyla, värme, smärta eller beröring är borta eller nedsatt i vissa kroppsdelar.

Andra sorters förlamning

I vissa fall eror förlamningen på en sjukdom i själva muskeln (myogenförlamning). Förlamning av psykologiska skäl (psykosomatisk förlamning) är också möjlig men sker sällan.



Relaterade produkter